Anton, jag tänker på dig!
Jag har verkligen inte orkar att skriva tidigare. Bland annat för att jag har haft så mycket att göra och för allt som har hänt.
Jag lovade mig själv att skriva ner detta. Det är jag sktlldig honom. Anton. Han var en helt under bar kille. Anton hade hela livet framför sig. Men han vart bara 16 år. Du ska veta Anton att jag tänker på dig. Vi stod inte varandra nära. Men vi är ändå släkt.
Den 20 Juni skulle Anton åka till sin kompis. Han tog sin mopped, men han kom inte längre än till korsningen. När han körde ut i korsningen då han hade grönt köre en lastbil för rött. ( Bara för att det det är en genomfart till motrovägen betyder det inte att ni lastbilar får köra hur ni vill. När det är rött i en korsning så betyder det att ni måste stanna och vänta på att det ska bli grönt.)
När lastbilskafören såg Anton, bromsade han så kraftigt och svängde samtidigt så att hela lastbilen välte och Anton hanmnade under.
Jag har lagt blommor vid olycksplatsen och tänkt på dig som så många andra. Det är många som sörjer din död. Anton var en sådan genom snäll, söt kille som alltid var snäll mot alla.
Varför ska detta hända. Varför, VARFÖR?
