Jag är den vita princessan!

Får den dig att minas samma sak som jag?
Får den dig att minas lika mycket som jag?

Det var bara du och jag då. Bara du och jag.
Det var helt underbart och länge sen nu. Men denna får mig att minas.
Den får mig både glad och ledsen. Den får mig att skratta ich gråta.
Skratta av den lycka och späning vi hade och
Gråta över att det var då och inte nu.

Jag mins mycket. Men det jag mins starkast är du. Du strålade, du log, du var lycklig då. Det var inget som beskymrade dig då. Vi levde var dag som den var med lycka och späning.

Du ler och skrattar nu med. Men inte med samma styrka av lycka och glädje som du hade då.

Mins du då vi önskade vid önske trädet? Min önska jag gjorde då har gått i uppfylelse. Jag fick dig lycklig och glad. Det ända sm betyde något för mig.

Den lycka du hade då berode inte på mig. Det beror på någon annan. Det vet både du och jag.
Jag kan inte göma för dig vad jag såg. För det gjorde dig lycklig. Vilket gjorde mig lycklig.

När ni log så stort, sade ni varandra att ni behöver varandra.
Den trohet i era ögon, sa att ni aldigt skulle lämna varandra.
När hållde varandra i hand, viste ni att ni altid skulle hjälpa varandra.

Jag önska att jag kunde få se dig så glad och lycklig igen. Saknar dig så.